Det var dags att skriva igen. Jag satt på toa. Boken VÅRT DRÖMLIV hade vilat färdigt. Det fanns så mycket att berätta. Så mycket att säga.
Tänkte på hur jag tillät mig gråta och låta på berget i fredags. Tänker på att det var så det var för oss alla i början. När vi var nyfödda.
